Schubert i societetens salonger.
Det var en politiskt orolig och reaktionär tid. Napoleonkrigen rasade i Europa.
Societeten samlades kvällstid i slutna sällskap i medlemmarnas hem och höll så kallade salonger. I dessa diskuterades politik och det var mycket populärt att bjuda in musiker som underhållning.
Schubert introducerades i det borgerliga sällskapslivet runt 1820 och blev en självskriven medelpunkt. I salongerna framfördes ofta musik med Schubert själv vid pianot. Man framförde hans sånger, stråkensembler och pianostycken. När det blev dans spelade och improviserade han. Om han ansåg att en fras eller melodi blev lyckad upprepade han den för att komma ihåg den. Schubertiaden myntades härmed som begrepp i Wiens inre kretsar.
